I december år 2008 kom det en efterlängtad liten bengalpojke till oss. Vi hade efter lång väntan och längtan äntligen fått hem honom. Eftersom vi hade haft sån otur med katter innan, så hade det tagit oss ganska lång tid att fatta beslutet att låta ännu en bengal flytta in hos oss, men när han väl kom så försvann alla tvivel och vi har älskat honom villkorslöst ända sen han kom.
Neo är min fina avelshane som jag tyvärr inte haft möjlighet att använda i avel själv, och på grund av det så kommer han nog rätt snart bli en kastrat. Det känns som den enda utvägen just nu eftersom jag inte har någon hona att para med, men å andra sidan känns det riktigt trist eftersom jag tror att han skulle kunna lämna riktigt fina bebisar med rätt hona.
Jag älskar verkligen hans ögon, han har en intensiv blick som gör att han ser helt vild ut!Sen så har han en grym haka som verkligen behövs i bengalaveln.
Men han kommer vara en lika vacker kastrat! <3 Och om man tänker på katterna så har nog en juvellösing alltid det lyxigaste livet...Gäller att släppa sitt ego här, vilket ju inte är så lätt. Men Neo kommer nog bli lyckligare än lyckligast av att få soffan tillbaka =)
SvaraRaderaKelkastrat är värsta lyxlivet, hälsar utställningskamraterna Qingis och Sion. =)
SvaraRaderaDe ligger numera mest och slappar på sofflocket. Vilket betyder fritt fram för snygg-Neo att plocka hem kastratpokalerna. ;)
ps. Nila och Chic kastreras denna veckan. Så jag vet hur du känner dig angående avelsbiten ...