Fotosession hemma

Idag tänkte jag att vi skulle försöka oss på att ta lite fina bilder på Qisan hemma och först så provade vi utomhus. Till en början gick det jättebra.

Men jag tyckte det var alldeles för varmt att stå i solen och Qisan var inte helt nöjd hon heller efter en stund så vi gick in och tog ett par bilder.

Det är svårt tycker jag att få bilder som verkligen gör henne rättvisa för hon är väldigt vacker tycker jag.

Till slut insåg jag att de bästa bilderna får man när man inte gör sig till och försöker utan fångar henne i ögonblicket :))

Mycket nu

Jag veeeet.... bloggen har hamnat lite i skymundan nu när jag jobbar nästan heltid hela långa sommaren. Dessutom så vill man ju hinna njuta lite av barn, väder och mysiga missar när vädret tillåter. Därför så blir det en bildbomb nu med en salig blandning, mest på Qisan såklart eftersom hon är den som utvecklas mest och är en riktig skönhet :))

Jag har inte riktigt tid att ha akvariet nu så fiskarna har flyttat till syrran och akvariet tar en paus i förrådet. Trist tycker kissarna men istället har Qisan fått en ny sovplats och det är en riktig värsting att vräka sig runt i. Hon älskar stället och sover alltid här numera!

Lina har bytt rum och har nu flyttat till övervåningen. Mitt i all röra hittade Qisan ett hårband som var riktigt roligt att dra i, gjorde kanske lite ont i tassen när hon släppte men hon var på det igen, en sann tuffing.

Att hon växer som hon ska är det ingen tvivel om, hon tar gärna en match med både Neo och Mian som är här på visit och hon är tuff som bara den.

Tuva och Qisan har verkligen funnit varandra och alltid när Tuva tittar på film kommer Qisan och lägger sig bredvid henne *kärlek*

Bruden har en grym profil som vi längtar efter att få visa upp till helgen i Surahammar. Då får vi även celebert besök från fina Flyinge då Ullis & Fifi från Kungsgarden kommer med coola superpappan Cooper och lite andra snyggingar. Ska bli så kul att få visa hur vi har det här i Katrineholm. Puss på Er!

Snart lika stora

Det dröjer inte länge förrän Neo får ge sig när Qisan kommer farande för hon är snart lika stor som han :)) Dessutom har hon mera "attityd" än vad han har!

Neo söker skydd bland blommor och grönska för att i nästa stund dyka ut och rulla runt med Qisa i en stor prickboll!

På något vis så syns det faktiskt att de är halvsyskon, alltså måste mamma Chita ha lämnat mycket av det bästa till sina avkommor!

Sug på den... Uppfödare

Sitter och läser tidningen "Våra Katter" och fastnar i reportaget som handlar om FIP och hur vi måste lära oss att leva med det. Det kommer alltid att finnas vissa sjukdomar som inte går att bota och då vi äntligen finner ett bot eller vaccin så dyker det förmodligen upp någon ny sjukdom....

Det som stör mig är hur uppfödare verkar strunta i hur katterna drabbas eller åtminstone FÖRSÖKER minimera smittrisken. FIP är dödligt och vem vill att ens katt ska bli sjuk och behöva lida på det hemska sätt som min lilla Vienna gjorde. Som tur är så förstod jag fort att det låg galet till och sökte veterinär tidigt så hon slapp lida alldeles för länge.

Som det står i artikeln så ökar smittrisken när man har många och täta kullar och hur svårt kan det vara att förstå... det är ju fasiken självklart. Och vet man om att det finns katter i närmaste släkten som dött av FIP så BÖR man väl inte avla vidare på den avkomman???? Eller.....

Enligt vad jag vet så har man väl inte direkt kommit fram till hur pass ärftligt själva sjukdomen är men varför chansa när det finns så mycket bengaler som det redan gör. Och om man nu tvunget ska massproducera katter så sälj för guds skull inte till avel om det finns sjukdomar och andra defekter i bakomliggande led!!!

(Jag kan iofs säga att även om hon varit sällskapskatt hade jag blivit lika förtvivlat ledsen som jag blev nu).

Som "blivande" uppfödare har man planer och drömmar och min plan var att vi skulle haft en kull nu ungefär... men istället är jag en katt fattigare, har en hane som jag inte har någon hona till och många tusenlappar fattigare!!

(Min sista bild på Vienna innan vi åkte till veterinären sista gången, hon orkade knappt öppna ögonen och hon var så trött...så trött)

Jag kan rent och rakt säga att om jag någon gång skulle sälja en katt som råkar ut för FIP, HCM eller liknande så räkna med att jag ställer upp som uppfödare och tar mitt ansvar.